Flipped

Jag hade länge tänkt se Flipped, men jag har helt enkelt inte fått tummen ur. När jag vaknade idag såg jag att solen sken (egentligen inget direkt filmväder, men vad tusan), allt kändes varm och mysigt, med andra ord kändes det helt klart som rätt tid för att se en film som just denna.

Jag gjorde mig lite kaffe, satte mig ner framför tv:n, och så fort jag hörde musiken ("Pretty Little Angel Eyes" av Curtis Lee) i filmens förtexter var jag såld! Visst det finns en hel del som jag skulle kunna klaga på, till exempel hur filmen saktar in rätt ofta, när vi hoppar från att se filmen från Bryces- till Jules perspektiv, men jag förlåter ändå filmen allt det. Jag vet inte om du har känt så här någon gång, men för mig, så är det här en sån här film som går rätt in i hjärtat, som får mig att sitta med gråten i halsen under hela filmen, inte för att den egentligen är sorglig, bara för att den är så fin och mysig, och för att jag minns min egen barndom med värme. Många kommer antagligen att tycka att den är på tok för sliskig, men om du gillar sockersöta feelgood-filmer, så tror jag verkligen att du kommer att gilla den här. Jag ger Flipped tre Hattar och sätter mig ner och lyssnar på filmens soundtrack, som för övrigt är en grymt bra blandning av härliga, gamla godingar! Om jag kunde åka tillbaka i tiden, så skulle jag helt klart hälsa på i filmens 50-talet i USA! Myspys!