Pappa på burk

Såg just Pappa på burk (The Switch), och jag måste verkligen säga att det är den bästa romcomen jag har sett på väldigt, väldigt länge! Den får helt klart 5 Hattar av mig! I vart fall om man ser filmen för vad den är; en romcom! Pappa på burk är bara så otroligt jävla söt, så fin och gullig att jag bara vill snyfta och skaffa mig ett barn! Inte i den ordningen! Se den! Men vad ni än gör, se INTE trailern, den förstör så sjukt mycket!

If It Be Your Will

Har fastnat för en av de bästa Leonard Cohen-covers som jag har hört, kanske till och med bättre än Madeleine Peyrouxs underbara version av "Dance Me To The End Of Love".  Hur som haver så heter låten "If It Be Your Will", även den av mr Cohen, och mannen som har gjort covern heter enkelt nog bara Antony. Så bräcklig och känslig röst att jag knappt vet vars jag ska ta vägen! ....kanske ut i skogen igen?...

Att gå utan att veta vars...

Vaknade. Solen sken och snön gnistrade ute. Fick ett ryck och tog på mig hela vintermunderingen, cyklade iväg till skogen och plumsade ut i snön. Det fanns ordentliga spår att gå efter, men jag känder att jag ville ut i skogen "på riktigt", så jag bara gick ut bland träden och plumsade runt i skogen i en dryg timma. Det var så sjukt vackert och så otroligt skönt att bara gå någonstans utan att veta vars jag skulle gå. Det måste jag göra fler gånger!

På vägen hem cyklade jag förbi ICA och köpte risgrynsgröt, glögg, pepparkakor, lussebullar, en hyacint och lite smått och gott. Väl hemma julpyntade jag, sen bjöd jag på adventsfika. Det blev den bästa första advent på många år!

HP7

Jaha, då har man sett senaste Harry Potter. Och före alla andra dessutom! Ja självklart finns det väl nån buse där ute som redan har sett den, men jag är onekligen före de flesta, vilket ju förhöjer upplevelsen! För det var den verkligen! En ren och skär upplevelse! Jag satt klistrad som ett barn framför bioduken och åt av mitt godis, en godisbit i taget!

Jag tycker ärligt talat att det här är den bästa av alla Harry Potter-filmer än så länge, och det känns verkligen som att nästa del kommer att bli episk! Det som dock är synd, och som jag störde mig en del på, är att man tydligt la märke till de delar som de hade tänkt skulle vara i 3D. Dessa delar av filmen hade nog varit riktigt häftiga i 3D, men utan det så kändes det bara som bortkastade scener, men som tur var så fanns det inte många såna scener i filmen, och det var framförallt i början av filmen som jag lade märke till det. Som många säkert redan vet så hade de ju tänkt att filmen skulle vara i 3D, men så bestämde de sig för att de inte hade tid nog att göra 3D-effekterna bra nog, så de lade helt enkelt ned det. Vilket jag faktiskt är väldigt nöjd över, visst hade det nog varit häftigt, men filmen hade nog blivit lidande av en massa scener som bara var där för att vara häftiga i 3D.

När jag satt och såg filmen funderade jag om de hade bytt regissör, för jag tycker verkligen att det känns som ett helt annat regiarbete, från en annan regissör, men så var ju inte fallet. Jag gillar att Harry Potter and the Deathly Hallows känns mer intim och nära, det är färre storslagna scener och mer av scener som gör att vi känner oss väldigt nära Harry och co. Vilket jag gillar! Skarpt! Detta är antagligen ett väldigt genomtänkt drag och jag tycker absolut att det fungerar! I alla fall så kändes det som att jag kände med karaktärerna mycket mer! Det känns som att Deathly Hallows är en mycket mer vuxen film! Frågan är om det är så bra för de yngsta att se den, för bitvis var den faktiskt riktigt skrämmande! Fast, å andra sidan kanske det bara är jag som är lättskrämd... vilket jag ju faktiskt är!

Hur som haver så får jag spader och kan knappt bärga mig tills nästa del kommer ut!...

Så där ja!

Såg precis klart andra avsnittet! Var dock inte den bästa idéen att äta samtidigt! En scen var SJUKT äcklig! Kändes verkligen som att de ville flörta med splattergenren. Jag förstår verkligen inte varför vissa har klankat ner på detta avsnitt! För mig känns det som att serien bara blir mer och mer intressant! Däremot så var det inte lika skrämmande, men en scen på slutet fick verkligen min puls att stiga, satt där i soffan och föreställde mig hur det skulle kännas att vara i deras situation! FY FAN! Jag hoppas att fler ger denna serie en chans!

Längtan...

En veckas lång väntan är nu över. Jag ska precis se det andra avsnittet av The Walking Dead och jag bäver faktiskt lite för att se det själv! Har hört en del dåliga kommentarer om detta avsnitt dock, så vi får väl se om det lyckas intressera mig och skrämma mig lika mycket som det första avsnittet gjorde!...

Den vackraste människan

I förrgår såg jag den vackraste människan jag någonsin har sett. Igen. Jag har sett honom ett par gånger tidigare och det är fan helt sjukt hur vacker han är! Helt otroligt! Galet! Trodde aldrig att jag skulle kunna tycka att den vackraste människan var en man, men så är det tydligen! Där ser man!

The Walking Dead

För ett bra tag sen läste jag något om en kommande zombieserie som de hade döpt till "The Walking Dead". Jag glömde snart bort det, men imorrn började en av de som jag var på bio snacka om just precis den serien. Tydligen hade den premiär i USA på Halloween. Så fort jag kom hem passade jag på att se det första avsnittet. Redan innan förtexterna hade kommit satt jag som spänd framför serien! Sjukt obehaglig början! Förstår dock inte varför de börjar med ett klipp, som uppenbarligen utspelar sig ett bra tag framåt i tiden. Sen hoppar de tillbaka i tiden, så vi får följa med från första början, för att sen, i vanlig manér, låta allt utspela sig i kronologisk ordning. Personligen hade jag hellre börjat från start, men jag kan tänka mig att de ville se till att verkligen locka tittarna direkt! Jag tror dock att i alla fall jag hade blivit ännu mer intresserad om serien hade börjat direkt efter eftertexterna, men oavsett är det helt klart en spännande, skrämmande och intressant serie! Jag har ju, som vissa insatta kanske vet, en stark fobie för zombier! Det är nog bland det äckligaste jag vet! Men jag älskar ju att bli skrämd, så jag har väl någon skräckblandad förtjusning för sådana här historier. Vilket visade sig under natten, drömde en massa mardrömmar om zombier i Stockholms innerstad, slottet och så vidare!

Due Date

Såg Due Date igår. Måste säga att jag blev väldigt positivt överraskad! Jag hade väl, i och för sig, ganska låga förväntningar. I ärlighetens namn hade jag nog väntat mig att den inte alls skulle vara bra, men ojoj vad jag hade fel! Det kändes som de hade hittat en skön blandning mellan skratt och allvar! Faktiskt så är det nog den bästa komedin jag har sett sen jag såg Kick-Ass!

Närhet

Vi lever i en tid när väldigt många av oss, däribland undertecknad, känner en längtan efter närhet. Att vara någon nära, att ha en nära vänn, eller bara ha nära till sina vänner. Vi försöker eftersträva en artificiell form av närhet, med till exempel Facebook, Twitter (eller en blogg...), men det enda vi uppnår är en inbillad känsla av närhet. En känsla som, i alla fall i mitt fall, bara håller i sig en kort stund. Den egentliga effekten av allt detta blir istället att vi kommer allt längre ifrån varandra, åtminstone på ett personligt plan. Eller är det bara jag som känner så? Visst är det intressant och kul att vi kan dela med oss av våra tankar och liv på tilll exempel Facebook, men ärligt talat vet jag inte om jag känner mig närmare någon än jag gjorde innan. Det är snarare så att jag känner mig som en digital fönstertittare som spionerar på mina nära, och mindre nära vänner (ni vet de där vännerna som du har på Facebook, men egentligen inte skulle kalla vänner i någon annan bemärkelse?).

En mild bris av ångest kan slå mig när jag läser vad en kompis har skrivit, jag börjar fundera varför jag inte också har barn, eller ska gifta mig. Samtidigt kan jag översköljas av en glädjevåg över att en kompis har fått det där drömjobbet, eller ändrat sin relationstatus. Frågan är väl vad som väger tyngst?

Könsroller...

Allt var så mycket enklare förr...
http://lolpics.se/530-gender-roles

Dagens låt:

"Tragedy" av Damien Jurado. Sjukt skön singer/songwriter! Har ni inte hört honom så ta genast och sök upp honom på Spotify! Jag skulle framförallt rekommendera skivan "And Now That I'm In Your Shadow", det är en härligt deppig skiva, i alla fall får den mig att känna mig lite nedstämd, fast på en skönt sätt!

Det är bara du

Fan vad man ofta funderar på när ens liv ska börja, när, eller hur man ska börja med det ena eller det andra. När det egentligen bara är att köra igång, det är ju klyschigt, men ack så sant. Det här är ta mig fan första dagen på resten av ditt liv! Det är bara upp till mig! Kör igång då för helvete! ...Ändå kan det vara så jävla svårt! Fan!

Höstkvällar

Fy fan vad höstkvällarna är sköna när vädret vill. Den blånande himlen, mörkret, lamporna som lyser upp trädens grönska, då vill jag bara gå runt och titta på allt och bara njuta av livet.

Denna veckas gamla svenska ord

"Tosingaforer" = ett gammalt svensk ord för tokerier, eller ett tokigt uppförande. Förr i tiden kunde man till exempel säga: "Bär dig inte vid några tosingaforer!". Jag har svårt att tro att någon längre säger så, men om du skulle lyckas åka tillbaka i tiden till den sena 1700-talet, eller tidigt 1800-tal, så kan det visa sig vara användbart!